Det finns perioder i livet då allt rullar på. Man vet vart man ska, jobbet fungerar och vardagen flyter. Men ibland hamnar man i ett läge där motorn hackar lite. Kanske känns det som att man kör på tomgång, fast man egentligen borde vara på väg framåt. För mig blev livscoaching något som hjälpte till att hitta tillbaka till rätt växel. Läs mer här
Jag har alltid gillat struktur och mål. Det gäller både i jobbet och privat. Men det finns en skillnad mellan att sätta upp mål och att faktiskt leva på ett sätt som leder dit. En livscoach hjälper en att se just det. Inte genom att ge färdiga svar, utan genom att ställa rätt frågor. Det handlar om att få syn på sina egna tankar, sitt sätt att agera och vad som egentligen driver en.
Att stanna upp mitt i farten
Vi som jobbat länge i näringslivet vet hur lätt det är att bara köra på. Man jagar siffror, deadlines och resultat. Det finns alltid något nästa steg. Men någonstans längs vägen tappar man ibland riktningen. Livscoaching handlar mycket om att våga stanna upp och fundera på vad man faktiskt vill.
För min del handlade det inte om att byta bana eller lämna allt bakom mig. Det var mer en fråga om balans. Hur får man ihop jobbet, relationerna och fritiden utan att någon del blir lidande? Jag fick verktyg för att sortera tankarna. Små förändringar gjorde stor skillnad. Att börja varje dag med en tydlig intention, att säga nej när kalendern blir för full, och att faktiskt ge sig själv tid att andas.
Det kan låta enkelt, men i praktiken kräver det övning. En coach påminner om att livet inte bara handlar om prestationer. Det handlar också om att leva i takt med sig själv.
Livet som en väg med kurvor
Jag brukar tänka på livet som en lång väg med både raksträckor och kurvor. Ibland blåser man fram med vinden i ryggen. Ibland behöver man växla ner, sakta in och titta på kartan igen. Livscoaching är lite som att ha en kartläsare i passagerarsätet. Någon som inte kör åt en, men som hjälper en att se vägen tydligare.
Det är lätt att tro att coaching bara handlar om karriär, men det är minst lika mycket en fråga om livskvalitet. För mig har det gjort mig mer närvarande, både i jobbet och privat. Jag känner mig tryggare i mina beslut och mer fokuserad på det som faktiskt betyder något.
Livet går fort, men det behöver inte rusa förbi. Ibland räcker det att stanna till, justera kursen och fortsätta – med full tank och bättre känsla i styrningen.